1847-1926 Theodore Clement Steele Galleries Theodore Clement Steele (September 11, 1847-July 24, 1926) was an American Impressionist painter known for his Indiana landscapes. Steele was born in Owen County, Indiana, and later moved to Indianapolis after study in Cincinnati, Chicago and Munich. He is considered to be the most important of the Hoosier Group of painters and his work is widely collected by museums and individuals. Steele earned his living primarily as a portrait painter and his portraits include one of notable Hoosier Poet James Whitcomb Riley and the official portraits of several Indiana governors. Steele exhibited at and was on the art selection for the Louisiana Purchase Exposition in 1904 and was elected to the National Academy of Design in 1913. He enjoyed plein air, or outdoor, painting, which is reflected in many of the landscapes he painted. Steele went through a notable change in style after his return from Munich in 1885. Steele's work, which in the Munich time period sported drab colors and high contrasts, shifted towards a brighter, more vivid color palette after his return to Indiana. Upon T.C. Steele's return, his family lived in the Talbot House, or Tinker Mansion, which is at what is now 16th and Pennsylvania Streets in Indianapolis. In 1898, Steele and J. Ottis Adams bought a home in Brookville, Indiana, which they called "The Hermitage." Steele sold his interest in the home to Adams after the death of his first wife. He received an honorary master's degree from Wabash College in 1900 and an honorary doctorate from Indiana University in 1916.  Related Paintings of Theodore Clement Steele :. | Portrait of Daisy | A June Idyll | Tinker Place 1891 | November s Harmony | Street Scene |
Related Artists:
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Giovanna Garzoni
Italian Baroque Era Painter, 1600-1670 was an Italian painter of the Baroque era. She was unusual for Italian artists of the time for two reasons: first, in that her themes were mainly decorative and luscious still-lifes of fruits, vegetables, and flowers, and second, because she was a woman. Her training was with an otherwise unknown painter from her native town of Ascoli Piceno. She gained substantial success at her trade in Rome, Venice, Florence (1642-1651), Naples, and Turin. She was patronized by Cassiano dal Pozzo and the wife of Taddeo Barberini, Anna Colonna. In Turin she painted for Carlo Emanuele II, Duke of Savoy. She returns to Rome in the 1650s. In 1666, Garzoni bequeathed her entire estate to the Roman painters' guild the Accademia di San Luca, on condition that they build her tomb in their church of Santi Luca e Martina. Her tomb monument by Mattia De Rossi is to the right of the entrance. Laura Bernasconi was also a woman painter of still-life flowers in Rome in the 1670s. In Rome, she would have been a contemporary of Caterina Ginnasi. It is likely that in Naples she was exposed to the still-lifes of Giovan Battista Ruoppolo and his contemporaries.
Francois Balthazar Solvyns
1760-1824